Vila i frid...

Dagens inlägg är tillägnad konstnären Yassin Al-Zamili, Linköping, som för en vecka sedan tragiskt gick bort. Yassin visste inte vem jag var även om jag träffat på honom vid något konstnärligt sammanhang, men jag vet att han var en erkänd målare och skulptör och en mycket skicklig sådan. Han lyckades fly från förtryck i Irak för ca 20 år sedan och är en av flera personer och konstnärer från Linköping med liknande historia som inspirerar mig som konstnär. Må han vila i frid och må hela hans familj finna styrkan inom sig själva att klara av sorgearbetet efter hans bortgång.

Premiär!

Idag startar jag lite smått upp denna projektblogg. Jag som egentligen är emot allt som har med offentligt "bloggande" att göra har nu insett att det är ett bra verktyg för mig för att hålla ordning på mina tankar och min process kring mitt masterprojekt. Det får bli något av en offentlig dagbok främst för dem inblandade lärare, handledare och studenter som följer min väg mot examen, men även för andra intresserade.

Jag tänkte starta premiären med att lite enkelt i bildform hänvisa till mina största inspirationskällor inför detta projekt...


                                                              Krigsbarnen... som blev...

... Invandrarbarnen...

                                              ... Som till slut blev...dem segregerade barnen

Jag brinner för er och jag brinner för era rättigheter. Därför tillägnar jag detta projekt till er. Keep on fighting.