Tankar....

Den skånska kommunen Sjöbo har några gånger nämnts i denna blogg. P3 har år 2010 gjort en dokumentär om den folkomröstning som gjordes år 1988 kring om kommunen skulle ta emot 15-25 flyktingar eller inte.

Programmet finns länkat till nedan och även till höger i spalten "inspirerande radioprogram".

Vad är det som pågår och pågick bakom pannbenet på många svenskar när man demonstrerar och kämpar så hårt för att "bevara Sverige svenskt" och uttrycker sin rädsla för "dem våldsamma utlänningarna"?
Centerpolitikern Sven-Olle Olsson som låg i spetsen för hela omröstningen 1988 menade på att "snart kommer svensken inte att vara blond och blåögd längre, och vad kommer detta leda till för våra barn och barnbarn?"
Det uttrycks i denna dokumentär ett sådant hat och en främlingsfientlighet utan gränser från majoriteten av befolkningen i Sjöbo, nära 70%, och jag kan inte annat än fråga mig varför? Varför, hur har detta uppstått? En sorts besatthet av att bevara "fosterlandet" som det en gång alltid varit verkar vara genomgående för dem politiker och den befolkning som då var emot detta förslag. Citerar här nu från tidigare inlägg (Sverige vs Kanada) och ”The Act for the Preservation and Enhancement of Multiculturalism in Canada”, från år 1988.

"Där fastslogs invandrares rätt att behålla och utveckla sina kulturella särdrag. Integration, förklarar Howard Duncan, gjordes lika med deltagande – inte med att bli ”kanadensare”. Det behövs inget särskilt regelverk för invandrare, man behöver inte ta seden dit man kommer, det enda som gäller är att ta lagen dit man kommer.
Medan Kanada har välkomnat invandrare, och slagit fast att landet gärna ser att de söker medborgarskap – med turban eller utan, har EU-länder ofta betraktat invandring som något preliminärt."

"Howard Duncan, chef vid The Metropolis Project – ett kanadensiskt forskningsinstitut som studerar migration och integration – har deltagit både i boken och i seminariet. Han konstaterar att Europas länder utgår från nationalstatsbygget medan kanadensarnas identitet bygger på föreställningen att vara en invandrarnation. "

Jag känner att jag gång på gång måste ta upp detta då jag finner det så skrämmande att det är ett sådant land som Sverige som traumatiserade flyktingar ska komma till. Flyktingar som har en bild av att Sverige är ett bra land där dem kan komma att få känna trygghet och starta ett nytt liv. Men sanningen är att en stor del av befolkningen inte alls vill ha dem här. Och inte är det någon skillnad i dagens Sverige.
Man pratar om "högervågen genom Europa" just nu, i en tid då enorma mängder med flyktingar strömmar in från olika länder som just nu upplever oroligheter.

Dem människor som flyr tar ett svårt beslut, ett beslut att lämna för att inte bli dödad, torterad eller förföljd och trakasserad. Man tar ett beslut för sig själv och kanske framför allt för sin familj och man beger sig på en riskfylld resa mot ett bättre liv. Och vad fokuserar befolkningen på i det land som dem till slut kommer till? Jo, vi fokuserar på att det kommer en främling hit, inte på varför eller vilken historia dem bär på. Troligen till stor del på grund av att vi är ett ganska priviligerat folk som inte upplevt ett krig sedan 1814 och därmed verkar helt ha tappat bort alla känslor av empati eller medmänsklighet.

I dokumentären om Sjöbo får vi dock även höra röster från människor där som var starkt emot detta uppror och som även aktivt kämpade emot, dock utan gehör. Och jag vill även passa på att säga att jag vet att det så klart även finns sådana själar i detta land och tack och lov för det! Frågan är nu vilka röster som är starkast?


Bilden nedan är den bild som gett inspiration till näst kommande mosaik. Framför allt pojken med händerna framför ögonen kommer att ha huvudrollen i min tolkning. Har tvingat mig själv att skissa lite på den i tusch.
Imorgon blir det glasering av plattor till bakgrunden för dem andra två pågående verken.

Segregation and racism must go!!!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2519&artikel=3640190