Här nedan kan ni först se den ritade mallen för "The forgotten" men även läsa en liten sammanfattning kring vad jag anser att mitt projekt handlar om samt vad det är som egentligen skall bedömmas när det är dags för offentliggörande samt examination, en uppgift vi fick av vår lärare att skriva ner i ord till nästa gruppträff med klassen.
Tanken med denna sista mosaik är att först och främst leka lite mer med linjer och skuggor (enligt senaste samtalet med handledaren) men eftersom jag fortfarande vill behålla själva grunden i den stil jag valt så har jag ändå försök hålla mig inom samma uttryck när jag skissat och funderat. Cirkeln är en symbol som förkommer i alla tre tavlorna, mest för att jag tycker om formen. Höghusen ni ser nedan kommer att ha varsin färg, alltså tre färger totalt på husen. Resten har jag inte färgbestämt ännu. Jag hade gärna gjort pojken i vitt, men alla linjer och konturer kommer att försvinna då och hela bilden tappar mening. Detta tåls att fundera på. Mosaikbitarna kommer även att vara i mindre format i denna mosaik men ha samma form som i dem andra tavlorna.
Vad är masterprojektet egentligen?
Nu börjar vi närma oss slutet på utbildningen och slutet på våra projekt. Vi måste nu ställa oss frågan vad är det egentligen som vi håller på med? Vad är det jag kommer att visa fram och vad är det som skall bedömas? Har jag nått mina mål?
Jag gick tillbaka till min projektansökan som skrevs i början på år 2010 och jag finner att jag har hållit mig på banan ganska bra vad det gäller projektets innehåll och syfte. Så här lät det i min projektansökan 2010:
”Det som kommer att ligga till grund för mitt kommande projektarbete på 60 hp inom masterprogrammet i Konstnärlig gestaltning vid Linköpings universitet är mina tidigare erfarenheter samt utbildning inom bild, konsthantverk och keramik. Projektet kommer att bestå av en praktisk del inom mitt material samt en mer vetenskaplig del där jag fördjupar mig inom historik och relevanta områden som berör mitt val av område och tema. Syftet med projektet är att utveckla mina konstnärliga färdigheter och att ta dem till en ny nivå vad det gäller att behärska en ny teknik samt mitt sinne för form, färg och färgskalor. I och med min fördjupning inom valt område öppnas även nya dörrar inför att exempelvis arbeta med offentlig utsmyckning i framtiden, något som kan komma att bli nödvändigt för min försörjning vid sidan av mina andra pågående projekt. En önskan, ett mål och ett måste med detta skapande arbete är också att infiltrera ett budskap i mina verk när jag utvecklats så pass mycket att detta blir tekniskt möjligt. Mina skildringar av samhällets uppbyggnad, och av människors livsöden, deras styrkor och svagheter är något jag brinner för. Endast ett ansiktsuttryck kan säga så mycket men ändå vet vi inget om vad som pågår bakom ytan. Några ämnen som ligger mig nära om hjärtat är utanförskap, sorg, lidande, inre demoner och hur olika människor med traumatiska upplevelser bearbetar dessa samt hur det påverkar deras dagliga liv. Detta är något jag skulle vilja skildra genom mitt konstnärliga arbete, vilket då också får bli mitt syfte.”
I början av projektets utformning hade jag en grund att stå på som keramiker och konsthantverkare, jag hade ett genuint intresse för tekniken mosaik som ännu var ganska outvecklat i praktiken. Jag hade en känsla och något inom mig som ville göra dem svagas röster hörda. Denna känsla har funnits med mig under många, många år men tidigare har jag aldrig riktigt ägnat ett helt projekt åt att fördjupa mig inom exakt vad det är jag brinner mest för, samt hur jag skulle kunna gestalta detta. Som man även kan se i den citerade texten ovan från min projektansökan så finns det några områden och ämnen som berör mig mest och till slut avgränsade jag mig och hamnade mitt i kaoset av att vara en flykting på väg bort från en ständig hotbild på väg mot ett nytt land. Ett stort, allvarligt och inte minst aktuellt ämne med många nyanser, men det som är mest påtagligt och allmängiltigt är känslan av att vara jagad, förföljd och att leva i hemlighet. Många flyktingar måste leva i hemlighet av olika orsaker och samtidigt som kampen för ett nytt och förhoppningsvis tryggare liv börjar så måste även andra känslor och traumatiska upplevelser bearbetas i samband med detta, ofta helt utan stöd från någon som förstår dig och din situation. Om du lyckas att komma så långt som till Sverige så kastas du in i en ny form av samhälle med ett nordiskt klimat, människor som kanske inte tänker som du eller som delar din religion och världssyn, finns även dem som inte accepterar den alls och som anser att du inte ens bör få vara i detta land. Hur hanterar man detta? Hur kan det påverka ett barn som måste växa upp i ett sådant samhälle?
En flyktings känslor och upplevelser är det som jag gestaltar i detta projekt. Arbetsnamnet för projektet är ”Splittrade ögonblick” och redan här är tanken att något skall tändas till i åskådarens hjärta och hjärna och koppla ihop tekniken mosaik med den splittrade tillvaro en flykting kan tvingas leva i.
Tekniken -
”Till en början vill jag fördjupa mig inom bildmosaik där syftet är att efterlikna måleriet och studera dess uppbyggnad, teknik, komposition och budskap. Ur detta experimentella arbete hoppas jag sedan på att nya idéer kommer att födas till eventuella framtida produkter eller idéer om hur jag skulle kunna få användning av denna teknik i min framtida konstnärs/konsthantverksroll.”
När jag påbörjade detta projekt fanns en beundran för den mosaikteknik som tydligt och detaljerat skildrade ett motiv, exempelvis dem verk som hittats i Pompeji. Jag tänkte mig från början arbeta på detta sätt med fotografier som redan fanns. Efter hand som tiden passerade och jag experimenterade mig fram så fann jag att detta kommer att bli alldeles för tidskrävande och svårt för mig att genomföra inom tidsramen för projektet. Dessutom så tappade jag lite av det konstnärliga arbete som jag vill hålla på med, nämligen att arbeta med mina egna motiv och med min egen fantasi. Därför gick det hela över till att jag valde en form av mosaikbitar att jobba med, nämligen den oregelbundna slumpmässiga varianten som skapas genom att jag slår sönder stora glaserade plattor med hammare. Storleken på dessa kan variera beroende på hur jag arbetar med motivet men syftet är att få någon sorts samhörighet och liknande uttryck i dem tre verk jag skall ha med i offentliggörandet. Dessutom så får tavlan ett mycket mer ”splittrat” uttryck när man använder sig av den formen på bitarna till skillnad från när man använder sig av kubmosaik. Jag vill ju att det i stort sett ska se ut som att man slagit en hammare mitt i bilden och krossat den. Det som dock fortfarande lever kvar från mina tankar i projektansökan är viljan att efterlikna måleriet, men inte det detaljerade exakta måleriet utan det mer stillistiska. Jag vill i dessa mosaikverk även jobba med ganska starka färger och kontraster och som jag tidigare beskrivit för dem som kritiserat ”det vackra” i mina tavlor så vill jag inte gestalta mörker med just ”mörker” utan med färg!
Offentliggörande -
När det väl är dags för offentliggörandet på Verkstad i Norrköping kommer dessa tre verk att förstärkas med andra installationer på plats. Just Verkstad tror jag passar perfekt för mig som lokal då den har den där lite ruffiga, betong/ industri – looken.
Tanken är att dem tre tavlorna (100 cm x 60 cm st) skall hängas på väggen och vara själva mittpunkten för offentliggörandet, sedan har jag även en tanke på att arbeta med just betong och gjuta tre stora halvdjupa betongfat som skall fyllas (eller iallafall delvis fyllas) med mosaikbitar i olika färger. Dessa fat vill jag på något sätt placera på golvet i anslutning till tavlorna på väggen, och kring faten också på golvet vill jag fästa plottertexter i form av dikter skrivna av flyktingbarn från boken: Ge mig hopp ge mig liv – Dikter av flyktingbarn som gömmer sig, av Siv Widerberg. (Kontakt med Siv skall tas omgående för att höra om möjligheten finns).
Tankar finns även kring att vid offentliggörandet på något sätt visa på mina inspirationskällor i bildform utan att det stör resten av ”montern” och helheten.
Vad skall bedömas?
Det som i slutändan skall bedömas för min examination bör således vara min förmåga att gestalta det som syftet är att gestalta. Man skall även titta på vilken relevans projektet och resultatet har för likasinnade och för omvärlden. Tillför jag något till debatten och till befolkningen som skall ta del av projektet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar